Krönika 41 per 201204 – vi ställer om och idrottens roll i samhället

Coronaviruset ligger kvar som en våt filt över världen och idrotten kommer inte undan. Vi sitter i en mycket tuff sits där föreningar blöder ekonomiskt och vi tappar utövare på löpande band.  Vi riskerar att tappa kontakt med vår publik och våra sponsorer. Vi gör vad vi kan för att inte tappa för mycket genom att ställa om, men det är en tuff sits för idrotten som kommer att få tråkiga sekundära konsekvenser.

Generellt sett är min bild att idrotten är mycket bra på att ta ansvar för att förhindra smittspridning och jag är väldigt imponerade av hur matcher och cuper genomfördes i början av säsongen så länge vi fick hålla på. Det vara publikvärdar, webbsändingar och handsprit.  Tyvärr får man ibland rapporter om lag som struntar i restriktionerna, tränar kollektivt och det gör otroligt ont i själen då vi vet att de allra flesta solidariskt ställer upp och det är inte rättvist. Rättvisa är en grundpelare i vårt moraliska system. Oavsett vad man tycker måste vi alla följa riktlinjerna. Min bild är dock också den att de allra flesta är ansvarsfulla och inte letar gråzoner. Vi får helt enkelt härda ut och hålla kontakten med våra äldre spelare digitalt. http://skanskhandboll.se/2020/11/05/10-tips-under-pausen/

Vi fick också se prov på oväntade effekter under säsongsinledningen som att domare upplevde det lättare att döma utan publik och att en del spelare och ledare upplevde mindre föräldrapress när spelarna fick idrotta utan publik. Därmed inte sagt att vi inte skall ha publik i framtiden, men det är bra väckarklocka för oss alla att fundera igenom vilken roll man har på läktaren!

Är” boten värre än soten”? Vi är en del inom idrotten som är väldigt oroliga för att vi nu tappar utövare pga av restriktionerna. Särskilt spelare i gymnasieåldern men faktiskt också yngre. När spelarna inte får fylla på sitt “må-bra” -konto med seriematcher och cuper som Lundaspelen, Partille Cup, Åhus och OV Beach mm tappar en del sugen. Självklart skall vi följa restriktionerna men när gymnasisterna inte ens får lov att träffas utomhus och nu inte heller gå i skolan är det ett fullbordat faktum att vi tappar spelare. Spelare som mister sin sociala kontakt med laget. Tappar sin feedback med tränarna som i många fall är en av de viktigaste personerna i ungdomarnas liv. Mister sin naturliga fysiska träning. Effekterna kan i förlängningen bli en förlorad generation med sämre skolresultat, sämre folkhälsa, ökat utanförskap, ökad kriminalitet, droger etc. Överdriver jag? Nej inte enligt vad forskningen säger om den idéburna sektorns påverkan i samhället. 

Kanske blir effekterna sämre av att gymnasisterna inte får gå i skola och idrotta än om de hade fått lov? Naturligtvis svårt att överskåda då det tar många, många år innan vi skulle kunna veta säkert, men jag hoppas att den i övrigt mycket skickliga Folkhälsomyndigheten och våra myndigheterna ser helheten. Att väga hälsa mot hälsa är mycket vanskligt. Jag avundas inte de som bestämmer idag och självklart vet jag inte svaret på allt.

På tal om idrottens roll i samhället har jag funderat mycket på detta den senaste tiden. Min slutsats är att idrotten inte har en rättmätig plats i samhällsbygget och att vi behöver ändra mindset kring detta bums. Svensk idrott har  3,4 miljoner medlemmar och över  800 000 ledare. Indirekt berörs över halva befolkningen varje vecka av idrottsrörelsen. Idrottsrörelsen genererar stora intäkter genom event, arbetstillfällen och skatter. Idrotten är en fundamental del i folkrörelserna som byggde vårt land en gång i tiden och utan idrotten skulle samhället bokstavligen stanna. Jo vi har utmaningar med dopning, matchfixing mm eftersom vi reflekterar samhället i övrigt, men vi behöver ta mer plats.

ImI in värld kan och skall idrotten ta ett större plats i det offentliga rummet och bevisa att vi är en pelare att bygga samhället på. En egen idrottsminister är ett symboliskt steg. RFs roll behöver bli mycket större och med ännu tydligare uppdrag att bidra att lösa våra mänskligt och ekonomiskt otroligt dyra samhällsutmaningar kring 

  • folkhälsa – t ex stillasittande tonåringar som blir överviktiga, får Diabetes-2 
  • ensamhet – t ex pensionärer som sitter hemma utan sammanhang och gemenskap.
  • integration -t ex ungdomar vars enda intressanta “karriärsval” är kriminalitet

Cirka 2 miljarder är statens bidrag till idrotten varje år. Tänk om den siffran femfaldigades och samhällsuppdraget ytterligare tydliggjordes. Vad hade vi kunnat göra med de resurserna i hallfrågan? Utbildning? Arvoderade ungdomsledare? Utveckling? Projekt? Varje barn och ungdom har en ordentlig Fritidspeng knuten till sig, precis som med skolpeng. Givetvis hade våra landslag i slutändan också blivit bättre vilket är bra för självbild och nationell självkänsla men i detta sammanhang inte prioriterat.

Jag har nämnt siffran 10 miljarder för en del och de bara häpnar och kan inte ens tänka sig tanken att det skulle kunna genomföras politiskt. Viljan att prioritera detta finns inte. Själva tanken att göra en genomgripande idrottssatsning existerar inte. Jag häpnar att inget parti tar denna fråga till sig för att tackla våra samhällsutmaningar. Vi måste våga tänka tanken! Vi kanske bör organisera oss? Med 10 miljarder i investering i våra unga skulle vi spara sannolikt spara så mycket mer i framtiden! I dessa coronatider har vi också förstått att 10 miljarder hit och dit inte är enorma summor i samhällsbygget. T ex försvaret har 65 miljarder årligen i budget och Sverige har inte varit i krig på över 200 år. OBS jag vill inte förminska riskerna med säkerhetspolitiska läget i Europa just nu, men siffran är en intressant jämförelse.

Inspiration för hur vi kan använda den idéburna sektorn för att stödja ungdomar och motverka  tex droganvändning finns på Island! Där t ex alla idrottsledare arvoderade. LÄs mer på:  https://planetyouth.org/ 

För övrigt kan man ur ett skånskt perspektiv konstatera att vi på förbundet  jobbar vidare med vår omorganisation internt i Skåne och numera kommit en bit på vägen även i Regionaliseringsarbetet. Om inte allt för länge är vi Region Syd tillsammans med södra Halland, södra Småland och Blekinge! Som ni vet kommer Svensk handboll gå från 13 distrikt till fem regioner och det blir en intressant förändring som vi hoppas skall lyfta handbollen! Arbete pågår sedan länge nationellt och nu också i smågrupper i de kommande regionerna.

Läget på vårt kontor just när är bra. Vi kör på med våra projekt som Jämställdhet och inkludering samt Unga ledare. Camilla har mycket med Handboll Fitness och Hand The Ball! Tävlingsfrågan är lurig och Bjarne och Camilla får ideligen stöpa om serier och flytta matcher. Domarefrågan är spännande och Domarkommittén jobbar just nu på en ny Vision som ni alla förhoppningsvis kommer att höra mycket om framöver! Utan att säga för mycket är denna vision en otroligt central del av handbollens utveckling och det kommer att krävas mycket jobb på detta område för att nå våra drömmar! Lite kryptisk information men ni får hålla er till tåls!

Kontoret jobbar mycket med omställning just nu och har kommit upp med en Digital plan för att försöka kompetenshöja handbollen under december! Missa inte detta!

http://skanskhandboll.se/2020/12/01/digital-satsning-i-december/ 

Slutligen har jag två saker ytterligare att ta upp! 

  1. Handbollstränare Per Johansson lever drömmen! Tänk att få träna lag i Montenegro, Rumänien och Ryssland på världsnivå. Hänga i dessa gamla kulturhallar från Öststatstiden. Träffa legendarer, ta del av deras handbollskultur, och i Pers fall berika den. För en gammal historievurmare som mig är det med en viss avundsjuka jag ser Per verka i dessa miljöer där handboll ofta är akademisk vetenskap, tradition, landets heder och ibland till och med på liv och död. Per Johansson lever drömmen! Respekt!
  2. Glöm inte att jag med mina kompisar Bjarne och Zanotti har en Handbollspodd. https://anchor.fm/handbollspodden  Det är en ren fritidsgrej som inte har med jobbet att göra men eftersom ämnet är handboll är det bra och flera aktörer i EM har varit gäster;-)

 

Jag vill passa på att önska er alla en fridfull december och så småningom en God jul!

 

Forza Skånsk handboll. Vi ses i vimlet!

 

Emme Adébo,

Utvecklingsansvarig Skånes Handbollförbund