Krönika 42 per 210215 – Hur gör vi för att inkludera fler i verksamheten?

Som handbollsnörd njuter man fortfarande av VM-succén. Förträffliga TV-sändningar och underbart spel bidrar till just det vi behöver i handbollsvärlden just nu, nämligen en gigantisk vitamininjektion. Ett hopp, ett ljus i tunneln! Nu hoppas vi att våra föreningar kan dra nytta av detta och det leder till en del nyrekrytering. Rekrytering hade ju varit lättare utan pandemin men vi har inget att välja på utan det är bara att gilla läget och njuta av att vi återigen har ett herrlandslag i yttersta världstoppen!

 

En fråga som diskuterats en del i sociala medier på senaste tiden är den svenska Spelarutbildningen. SHF har gjort ett hästjobb de senaste åren med att ta fram en ny spelarutbildning och den håller fortfarande på att implementeras ute i distrikten.  Det är en process som tar flera år och i och med den nya distriktsorganisationen kommer det bli än större mängder spelare som kan hanteras och i vissa stycken svårare att genomföra en vettig spelarutbildning med finansiering och allt. Men det finns också större möjligheter att göra det mer likvärdigt över landet och i min bok är det roligare och mer effektivt att leta efter möjligheter än att gräva ner sig över hinder.

 

Jag har tidigare skrivit om den oro som finns inom idrotten under temat är” boten värre än soten gällande pandemin? Idrotten tappar nu tusentals utövare pga av restriktionerna. Särskilt spelare i gymnasieåldern men faktiskt också yngre. Självklart kan man argumentera att vi måste göra allt i vår makt för att stoppa smittspridningen men det är viktigt att se det långsiktiga perspektivet också. Vad det innebär när tusentals ungdomar mister sin dagliga träning, sitt kompisskap, sin kontakt med ledarna och  den psykiska ohälsa som riskerar att skapas under pandemin. 

 

Inom idrottsrörelsen upplever jag en enorm vilja att göra rätt och ta ansvar i den här svåra situationen men jag ser också såklart en liten minoritet som struntar i vilket och kör på som vanligt. Det är frustrerande. Än mer jobbigt upplever jag frustrationen kring otydligheten från olika myndigheter. Jag har den största respekt för att det är ett näst intill omöjligt projekt att hantera en pandemi och utgår från att regering, Folkhälsomyndighet, RF, SHF, distrikten, föreningarna, regionerna och kommunerna gör sitt yttersta för att förstå helheten och kommunicera så tydligt som möjligt. Men det är frapperande vad otydligt det är ibland och ibland går olika myndigheters direktiv direkt stick i stäv mot varandra. Ibland släpps nya direktiv ut en  fredag eftermiddag och ibland ändras de tillbaka efter några dagar! Det är tydligt för mig att det saknas en röd tråd och en kunskap om att det är miljoner människor som är involverade i svensk idrottsrörelse. Det saknas i många led en idrottsspecifik kunskap om hur en träning genomförs och vad det innebär att idrotta. 

 

Om det kommer något gott ur det här så är det att myndigheterna lärt sig att den svenska idrottsrörelsen berör så många fler människor än vad de flesta ens kunde föreställa sig och att folkhälsa är ett större mer långsiktigt begrepp än vad man kan tro vid en första anblick.

 

———–

 

Nyligen fick vi uppdraget att beskriva för RF Sisu Skåne hur vi jobbar med inkludering inom handbollen i Skåne. Vi vill gärna dela med oss om våra tankar på detta område:

 

  1. Hur arbetar handbollen för att inkludera fler i verksamheten?

Handbollen är väldigt bra på att inkludera både tjejer och killar i verksamheten (ungefär 50/50)  men vi har en utmaning med folk med utländskt påbrå där vi kan bli bättre.

Vi jobbar inom handbollen under mottot att bli en sport för alla och det är väldigt glädjande att Parahandbollen växer. Vi har många föreningar som nu öppnar för funktionshindrade och Svenska handbollförbundet jobbar väldigt seriöst med den delen av handbollen.

Vi har också en stor satsning på motionshandboll som heter Handboll fitness som vi faktiskt drog igång i Skåne för 18 månader sedan och som nu sprider sig i hela landet under SHFs försorg.

Sedan cirka ett år tillbaka har vi i Skåne en Referensgrupp som jobbar med en handlingsplan för Inkludering och Jämställdhet. Vi tänker att det är viktigt att få in det här grundläggande perspektivet i alla våra beslut och i all vår verksamhet. All form av diskriminering är hämmande för utvecklingen och vi vill ju såklart bli så bra som möjligt! Vi märker att våra ungdomar är framtiden och ibland behöver vi bli bättre inom idrotten på att släppa fram dem och våga lyssna på deras tankar!

  1. Berätta mer om er satsning ”Hand the ball”!

Hand The Ball är en idé som utvecklats i Danmark och som adapterats och förfinats i Stockholm av Ingemar och Jennie Linell. Nu är det i Sverige primärt ett skalbart och flexibelt skolprojekt som SHF har växlat upp på riksnivå.

Tanken är att ha en genomtänkt pedagogik där vi jobbar med inkludering och få fler barn i rörelse. Den bärande grundstenen är den gröna mjuka Goalchabollen som i sig skapar delaktighet och inkludering då den är så lätt att spela med att alla oavsett nivå tycker det är kul och kan bidra.  

Vi har nu fler och fler klubbar i Skåne som är startgroparna att dra igång, men redan nu har t ex IFK Kristianstad och HK Malmö väl utbyggd verksamhet! Även OV Helsingborg har sedan flera år en fantastisk skolsamverkan.

  1. Vad är ert bästa tips till föreningar för att inkludera fler och öka mångfalden?

Vi tror att det viktigaste är att man har ett mindset att våra förening är till för alla. Att man vill ha med personer med olika bakgrund och ser att det berikar utvecklingen. Styrelser och kommittéer fattar klokare beslut om man har med folk med olika bakgrund och kompetenser.

 

Om man ser föreningen som en social mötesplats för människor blir konsekvensen också att dörren kanske är öppnare för alla grupper i samhället?  Att bara ha folk med ett kön, en etnisk grupp, en ålderskategori, en snäv ram som fyller vår ”gamla” normer är förlegat och leder inte till utveckling!

 

——–

För övrigt kan man ur ett skånskt perspektiv konstatera att vi på förbundet  jobbar vidare med vår omorganisation internt i Skåne och numera kommit en bit på vägen även i Regionaliseringsarbetet. Om inte allt för länge är vi Region Syd tillsammans med södra Halland, södra Småland och Blekinge! Som ni vet kommer Svensk handboll gå från 13 distrikt till fem regioner och det blir en intressant förändring som vi hoppas skall lyfta handbollen! Arbete pågår sedan länge nationellt och nu också i smågrupper i de kommande regionerna.

 

Vill återigen passa på att slå ett slag för den handbollspodd jag gör med mina kompisar Bjarne och Zanotti: https://anchor.fm/handbollspodden  Det är en ren fritidsgrej som inte har med jobbet att göra men eftersom ämnet är handboll är det bra och många nyckelpersoner i Svensk handboll har varit gäster;-)

 

Nu laddar vi upp för en skön vår med sol och vaccin och så småningom kanske, kanske lite matcher?

 

Forza Skånsk handboll. Vi ses i vimlet!

 

Emme Adébo,

Utvecklingsansvarig Skånes Handbollförbund